Trä- och metallslöjdslärarutbildningen låg
från början på godset Nääs utanför Göteborg. Det var härifrån som Otto
Salomon spred sina pedagogiska tankar och idéer ut över hela världen. Runt
sekelskiftet vallfärdade lärare, skolledare, politiker och ämbetsmän till
Nääs från framförallt Europa men även från mer långväga håll som t.ex.
Indien och Japan. I de länder där folkundervisningen höll på att ta form
var hans tankar om uppfostran och undervisning av stort intresse.
Det började 1872 när August Abrahamson, med hjälp av sin systerson Otto
Salomon, inrättade en träslöjdskola på Nääs. Slöjdskolan omvandlades till
en folkskola som efter två år utökades med en arbetsskola för flickor.
1875 tog August och Otto nästa steg och startade ett
träslöjdlärarseminarium. Metallslöjdutbildning för lärare tillkom inte
förrän 1914. Seminariet drevs på Nääs fram till 1960. Under dessa år
publicerades det åtskilliga böcker, artiklar och pedagogiska handledningar
av olika slag. Salomons skrifter översattes till en mängd olika språk. Och
i USA och Storbritannien utkom runt förra sekelskiftet flera avhandlingar
om slöjden i skolan.
1960 flyttades seminariet till Linköping för att med ny målsättning och
nya direktiv bli en helt ny utbildning. Slöjdlärarseminariet
flyttade in i de tomma lokalerna efter gamla Kvinnliga
folkskoleseminariet som fått ett nytt hus till kunskapens ära.
Slöjdlärarseminariet kom alltså att ligga på Linnégatan mitt i Linköpings
centrum. Några av de lärare som följde med till Linköping från Nääs, förde
förutseende med sig ett femtiotal titlar från biblioteket på Nääs. Dessa
böcker kom att tillsammans med en hel del ärvd äldre litteratur från
folkskoleseminariet utgöra grunden för det bibliotek som idag heter
Slöjdbiblioteket.
Under denna första tid sköttes biblioteket av teckningslärararna Ove Nåbo
och av Jan Sjögren. För lärarbibliotekarien var det avsatt 1 tim/vecka för
arbete i biblioteket. Troligtvis utfördes en hel del arbete på fritiden.
Att hinna förvärva, katalogisera, sätta upp och sköta hela lånehanteringen
på en timme i veckan är en helt otrolig bedrift. Biblioteket var öppet men
obemannat hela dagarna. Lånen registrerade studenterna själva och de satte
ordentligt in lånestickor i hyllorna.
Slöjdlärarseminariet blev 1978 en del av universitetet under beteckningen
Institutionen för slöjd och hantverk, (ISL). Utbildningens mål och
innehåll ändras än en gång och detta ställde i sin tur större krav på
biblioteket. Slöjdlärarseminariets bibliotek blev en filial till
Lärarutbildningens bibliotek och fick därmed tillgång till hela
universitetsbibliotekets utbud och kvalificerade personal. Inköp,
katalogisering och litteratursökningar sköttes av en bibliotekarie som
fanns tillgänglig på biblioteket några timmar i veckan. Biblioteket
fortsatte att vara öppet hela dagarna.
1983 började Ursula Nielsen att arbeta halvtid på biblioteket. Hon
genomdrev förändringar så att biblioteket fick en mer själständig struktur
med bl.a. egen budget för bokinköp och tidskrifter. En av hennes större
bedrifter var att gallra ut viss föråldrad litteratur, eller som Ove Nåbo
säger, ”de mossiga böckerna”, som inte var relevanta för
slöjdlärarutbildningen. Ursula gjorde också en bibliografi över
slöjdlitteraturen som fanns på biblioteket. Bibliografin efterfrågas än
idag.
Efter Ursulas fyra år på biblioteket tillträdde Katarina Lewis som
kompletterade boksamlingen med bl.a. pedagogisk och etnologisk litteratur.
När textillärarutbildningen startade i Linköping hösten 1988 utökades
samlingarna ytterligare. Charlotte Kroon började bygga upp den textila
delen av bok- och tidskriftssamlingen. Ungefär samtidigt fick biblioteket
något större lokaler, denna gång med egen uteplats och trädgårdsmöbler som
belystes av eftermiddagssolen. Hösten 1992 började jag, Ann-Katrin
Perselli, arbeta på Slöjdbiblioteket och har varit kvar där sedan dess men
några kortare avbrott. Våren 1994 blev de gamla lokalerna utdömda och
förklarade som hälsofarliga. Samma sommar flyttade ISL till nya lokaler i
Mjärdevi. Biblioteket fick flytta med till Mjärdevi men fick inte alls de
fina ljusa lokalerna som från början var tänkt för biblioteket utan vi
hamnade mitt i huset, i mörka lokaler utan fönster. Och inte nog med det,
inredningsarkitekten missbedömde höjden på konstböckerna, vilket
resulterade i att de nyinköpta bokhyllorna var 15 cm för låga. Konstböcker
har tyvärr inte riktigt samma mått som romaner och därmed förlorade SB i
ett nafs 25 hyllmeter tillväxtyta.
Under årens lopp har biblioteket haft samma namn som institutionen men
1994 ändrades biblioteket namn till Slöjdbiblioteket.
Slöjdlärarutbildningen har under de år som jag har arbetat här ändrat
karaktär och har idag stort behov av ett väl fungerande
forskningsbibliotek med olika sökhjälpverktyg och kompetent personal som
hela tiden är tillgänglig för hjälp med litteratursökningar och
information.
Öppettiderna för Slöjdbiblioteket och bemanningen har varierat genom åren.
På Linnégatan kunde biblioteket vara öppet dygnet runt men utan bemanning.
När biblioteket flyttade till Mjärdevi blev det fasta öppettider och
bemannat med en utbildad bibliotekarie större delen av tiden. Studenter
från Slöjdlärarutbildningen arbetade som biblioteksvakter och hjälpte till
att förlänga bibliotekets dagliga öppettider. Under en gyllene period
mellan 1996 och 1999 var biblioteket öppet hela dagarna med hjälp av
biblioteksvakterna. Men från och med hösten 2000 ändrades öppettiderna
åter till de nuvarande 20 timmar i veckan.
Genom åren har det varit många kolleger som arbetat både längre och
kortare perioder på ”Slöjdis”. Några av dem är: Gunnel Nilsson, Ursula
Nielsen, Katarina Lewis, Eva Larsson, Mats Berggren, Suvi McGee, Charlotte
Kroon, Eva Sejmyr, Ann-Katrin Perselli, Marie Wiberg, Beatrice Rågård,
Marianne Plymoth, och Evy Boström-Olsson. Bland biblioteksvakterna vill
jag särskilt nämna Teresa Joelsson som under flera år arbetade på SB.
Ann-Katrin Perselli

Lejonet - något av en symbol för
slöjdlärarutbildningen i Linköping |
|

Slöjdlärarseminariet vid
Nääs

Interiör Slöjdbiblioteket, Mjärdevi

Ovan och tre bilder nedan: studenter vid
slöjdlärarutbildningen i Linköping



(Text och foto: Ann-Katrin Perselli. Layout: Lars Svensson)
|