Slöjdseminariet på Linnégatan sett från gården. Tecknare: Mats Nåbo

Trä- och metallslöjdslärarutbildningen låg från början på godset Nääs utanför Göteborg. Det var härifrån som Otto Salomon spred sina pedagogiska tankar och idéer ut över hela världen. Runt sekelskiftet vallfärdade lärare, skolledare, politiker och ämbetsmän till Nääs från framförallt Europa men även från mer långväga håll som t.ex. Indien och Japan. I de länder där folkundervisningen höll på att ta form var hans tankar om uppfostran och undervisning av stort intresse.

Det började 1872 när August Abrahamson, med hjälp av sin systerson Otto Salomon, inrättade en träslöjdskola på Nääs. Slöjdskolan omvandlades till en folkskola som efter två år utökades med en arbetsskola för flickor. 1875 tog August och Otto nästa steg och startade ett träslöjdlärarseminarium. Metallslöjdutbildning för lärare tillkom inte förrän 1914. Seminariet drevs på Nääs fram till 1960. Under dessa år publicerades det åtskilliga böcker, artiklar och pedagogiska handledningar av olika slag. Salomons skrifter översattes till en mängd olika språk. Och i USA och Storbritannien utkom runt förra sekelskiftet flera avhandlingar om slöjden i skolan.

1960 flyttades seminariet till Linköping för att med ny målsättning och nya direktiv bli en helt ny utbildning. Slöjdlärarseminariet flyttade in i de tomma lokalerna efter gamla Kvinnliga folkskoleseminariet som fått ett nytt hus till kunskapens ära. Slöjdlärarseminariet kom alltså att ligga på Linnégatan mitt i Linköpings centrum. Några av de lärare som följde med till Linköping från Nääs, förde förutseende med sig ett femtiotal titlar från biblioteket på Nääs. Dessa böcker kom att tillsammans med en hel del ärvd äldre litteratur från folkskoleseminariet utgöra grunden för det bibliotek som idag heter Slöjdbiblioteket.

Under denna första tid sköttes biblioteket av teckningslärararna Ove Nåbo och av Jan Sjögren. För lärarbibliotekarien var det avsatt 1 tim/vecka för arbete i biblioteket. Troligtvis utfördes en hel del arbete på fritiden. Att hinna förvärva, katalogisera, sätta upp och sköta hela lånehanteringen på en timme i veckan är en helt otrolig bedrift. Biblioteket var öppet men obemannat hela dagarna. Lånen registrerade studenterna själva och de satte ordentligt in lånestickor i hyllorna.

Slöjdlärarseminariet blev 1978 en del av universitetet under beteckningen Institutionen för slöjd och hantverk, (ISL). Utbildningens mål och innehåll ändras än en gång och detta ställde i sin tur större krav på biblioteket. Slöjdlärarseminariets bibliotek blev en filial till Lärarutbildningens bibliotek och fick därmed tillgång till hela universitetsbibliotekets utbud och kvalificerade personal. Inköp, katalogisering och litteratursökningar sköttes av en bibliotekarie som fanns tillgänglig på biblioteket några timmar i veckan. Biblioteket fortsatte att vara öppet hela dagarna.

1983 började Ursula Nielsen att arbeta halvtid på biblioteket. Hon genomdrev förändringar så att biblioteket fick en mer själständig struktur med bl.a. egen budget för bokinköp och tidskrifter. En av hennes större bedrifter var att gallra ut viss föråldrad litteratur, eller som Ove Nåbo säger, ”de mossiga böckerna”, som inte var relevanta för slöjdlärarutbildningen. Ursula gjorde också en bibliografi över slöjdlitteraturen som fanns på biblioteket. Bibliografin efterfrågas än idag.

Efter Ursulas fyra år på biblioteket tillträdde Katarina Lewis som kompletterade boksamlingen med bl.a. pedagogisk och etnologisk litteratur. När textillärarutbildningen startade i Linköping hösten 1988 utökades samlingarna ytterligare. Charlotte Kroon började bygga upp den textila delen av bok- och tidskriftssamlingen. Ungefär samtidigt fick biblioteket något större lokaler, denna gång med egen uteplats och trädgårdsmöbler som belystes av eftermiddagssolen. Hösten 1992 började jag, Ann-Katrin Perselli, arbeta på Slöjdbiblioteket och har varit kvar där sedan dess men några kortare avbrott. Våren 1994 blev de gamla lokalerna utdömda och förklarade som hälsofarliga. Samma sommar flyttade ISL till nya lokaler i Mjärdevi. Biblioteket fick flytta med till Mjärdevi men fick inte alls de fina ljusa lokalerna som från början var tänkt för biblioteket utan vi hamnade mitt i huset, i mörka lokaler utan fönster. Och inte nog med det, inredningsarkitekten missbedömde höjden på konstböckerna, vilket resulterade i att de nyinköpta bokhyllorna var 15 cm för låga. Konstböcker har tyvärr inte riktigt samma mått som romaner och därmed förlorade SB i ett nafs 25 hyllmeter tillväxtyta.

Under årens lopp har biblioteket haft samma namn som institutionen men 1994 ändrades biblioteket namn till Slöjdbiblioteket. Slöjdlärarutbildningen har under de år som jag har arbetat här ändrat karaktär och har idag stort behov av ett väl fungerande forskningsbibliotek med olika sökhjälpverktyg och kompetent personal som hela tiden är tillgänglig för hjälp med litteratursökningar och information.

Öppettiderna för Slöjdbiblioteket och bemanningen har varierat genom åren. På Linnégatan kunde biblioteket vara öppet dygnet runt men utan bemanning. När biblioteket flyttade till Mjärdevi blev det fasta öppettider och bemannat med en utbildad bibliotekarie större delen av tiden. Studenter från Slöjdlärarutbildningen arbetade som biblioteksvakter och hjälpte till att förlänga bibliotekets dagliga öppettider. Under en gyllene period mellan 1996 och 1999 var biblioteket öppet hela dagarna med hjälp av biblioteksvakterna. Men från och med hösten 2000 ändrades öppettiderna åter till de nuvarande 20 timmar i veckan.

Genom åren har det varit många kolleger som arbetat både längre och kortare perioder på ”Slöjdis”. Några av dem är: Gunnel Nilsson, Ursula Nielsen, Katarina Lewis, Eva Larsson, Mats Berggren, Suvi McGee, Charlotte Kroon, Eva Sejmyr, Ann-Katrin Perselli, Marie Wiberg, Beatrice Rågård, Marianne Plymoth, och Evy Boström-Olsson. Bland biblioteksvakterna vill jag särskilt nämna Teresa Joelsson som under flera år arbetade på SB.

Ann-Katrin Perselli

Lejonet - något av en symbol för slöjdlärarutbildningen i Linköping

(Text och foto: Ann-Katrin Perselli. Layout: Lars Svensson)

Blink
Linköpings universitetsbibliotek
2004-06-03